GLITCHRAPPORTEN #1

> searching for signal...
> bypassing noise filters...
> connection established.
> now loading:

⚡ VECKANS GLITCH

Den konstigaste plats jag besökte på internet den här veckan var min egen blogg-dashboard. Att se era namn dyka upp där, ett efter ett, är den mest surrealistiska och hoppingivande glitch jag upplevt på länge. Välkomna.

🕳 SYSTEMLOGG: Tacksamhet

Jag har funderat mycket på hur man börjar nåt sånt här. Ska man hålla en pitch? En programförklaring? Be om ursäkt för att man tar upp folks inkorg?

Jag antar att jag borde börja med ett tack.

Det moderna internet är ett individualistiskt, marknadsoptimerat helvete som reducerar människor till varumärken. Det gör att jag sällan vill skriva särskilt personligt, eftersom det känns som att varje inlägg är ett steg i en flanderiseringsprocess av min person. Glitchzonen är ett experiment. Ett försök att skapa en plats som medvetet inte är optimerad, som inte är "content".

Och ni valde att vara en del av det.

Så, tack. Inte ett "tack för din beställning"-tack från ett anonymt företag, utan ett genuint, lite skakigt tack från en person som ofta skriver ut i tomma intet. Det betyder att jag inte är ensam om att känna den där glitchen. Känslan av att scrolla förbi ett folkmord på väg till ett frukosttips. Känslan av att se fascism säljas som en skönhetsrutin. Känslan av att din personlighet långsamt förvandlas till en datapunkt.

Det här är vad Glitchzonen är. En emotionell loggbok från internets rännsten. En plats att analysera de sjuka och vackra fenomen som uppstår när mänsklighet och algoritmer kraschar. Att så många av er redan valt att stötta det här projektet är en bekräftelse på något jag knappt vågade hoppas på: Att det fortfarande finns plats för långsamhet, för eftertanke, för något som inte är optimerat för likes, utan för mening.

Enkelt uttryckt: Det här är mitt sätt att inte försvinna. Och du gör det möjligt. Det är faktiskt jävligt coolt.