GLITCHRAPPORTEN #5: Civilförsvarsministerns postpolitiska contentsoppa
Veckans politiska recept: Carl-Oskar Bohlins virala contentsoppa. Ingredienser: en minister, en protest, och en välkalibrerad hundvissla. I veckans Glitchrapport utforskar vi hur en politisk konfrontation riggades för att bli en produkt, och varför eftersmaken känns postpolitisk.

> intercepting transmission... > decrypting narrative... > signal integrity confirmed. > now loading:
⚡ VECKANS GLITCH: När en politisk konfrontation slutar vara en händelse och istället blir en produkt, regisserad och paketerad för maximal viral effekt.
🕳 SYSTEMLOGG: Civilförsvarsministerns postpolitiska contentsoppa
Välkommen tillbaka till glitchzonen, där politiken bara är content och content är allt. Veckans rätt: en mästerklass i narrativkontroll, signerad Sveriges civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin.
Du har sett klippet. Skakig selfiecam, allvarlig min. Rop i mörkret vid Mynttorget. Bildtexten: "antisocialt dominansbeteende", undertexten: "jag är demokratins sista tappra försvarare, närmast en martyr jagad av pöbeln." En hel outrage-buffé, perfekt för de hungriga twittervargarna.
Men hur lagar man det? Enkelt! Här är receptet:
🍅Ingredienser:
- En (1) moderat minister.
- En (1) grupp envisa Palestina-aktivister.
- En (1) mobilkamera i hjälteläge.
- En nypa provokation.
- Hemliga kryddan: en (1) rasistiskt laddad hundvissla.
- Valfritt: Lux Aeterna som bakgrundsmusik.
🥘Gör så här:
Steg 1: Förberedelse – sätt din provokation på sjudning.
Tidigare på dagen gick Bohlin inte bara förbi protesten. I ett klipp från aktivisterna själva, uppladdat på Instagram, kan man se honom stanna och stirra på dem innan han skakar föraktfullt på huvudet och vänder sig för att gå. Det här är inte den neutrala hållning vi borde kunna förvänta oss från en minister, utan en handling som nästan universellt kommer att uppfattas som avfärdande och konfrontativ, från Bohlins trygga position bakom poliser och vakter. Istället för att aveskalera, slår ministern på spisplattan.
Steg 2: Skapa förutsättningarna.
Senare samma kväll: Bohlin promenerar hem. Ensam förbi demonstranterna som tidigare skrikit efter honom, trots att hans riksdagskollegor rapporterar att de blivit rådda av vakterna att ta en annan utgång. Betyder det att han får skylla sig själv om han blir förföljd en bit på vägen, eller att han inte kan ha varit genuint oroad av det? Nej. Tar han en medveten risk? Möjligen. Oavsett vilket har han skapat de perfekta förutsättningarna för situationen att eskalera från en stationär demo till en personlig konfrontation.

Steg 3: Snabbfräs – fånga det dramatiska ögonblicket.
Som väntat följer de fortfarande sjudande demonstranterna efter, och det är nu det gäller. Bohlin slår på selfie-kameran. Blicken: beslutsam, stoisk. Inte rädd. Han är inte längre bara vilken man som helst utan the main character. Ring inte in dina säkerhetsvakter, eller vänd om direkt när du märker att de tänker tjafsa med dig. Se istället till att fånga så mycket av deras aggressivitet på video som möjligt.
Steg 4: Uppläggning – garnera med narrativ.
Det här är det viktigaste momentet för hela matlagningsprocessen. Ladda upp videoklippet på X, men säg inte bara "jag blev förföljd en bit på väg hem av demonstranter, de skrek efter mig och jag tyckte det var obehagligt". Säg istället: "den autonoma palestinarörelsen hindrar demokratins folkvalda funktionärer från att röra sig efter egna preferenser."
Beskriv deras agerande som "antisocialt dominansbeteende" – ett uttryck ditt parti myntade för att förespråka lagskärpningar mot stökiga ungdomsgäng, och som uteslutande används som en hundvissla för att beskriva stökiga invandrare i grupp snarare än vita härjande snubbar.
Det här gör vad som hade kunnat vara ett samtal om politiska meningsskiljaktigheter till en fråga om nationell säkerhet, något som praktiskt nog ligger på civilförsvarsministerns bord, och en skräckhistoria om hotfulla invandrargäng som är perfekt för den högerpopulistiska pöbel som redan hatar palestinarörelsen.
👨🍳Kockens hemlighet: Postpolitik
Det här är inte bara politisk teater, det är en grundkurs i postpolitik. Idén är enkel: Samtiden talar om för oss att de stora ideologiska fighterna är över – för vi är ju alla överens om att demokrati och kapitalism är bra, eller hur? Därför är politik inte längre en kamp mellan idéer, utan bara ett namn för den trista byråkrati som får staten att fungera.
När någon fundamentalt motsätter sig dina åsikter eller ditt agerande är de därför omöjliga att se som politiska motståndare värda att debattera. Istället blir de en glitch i systemet, ett irrationellt säkerhetshot som bör hanteras av polis snarare än politiker. De kan ju inte bara ha fel åsikter, så de måste vara moraliskt lägrestående och onda.
Låter det bekant? Det borde det, för det beskriver Bohlins agerande perfekt.
Istället för att debattera aktivisterna om de politiska frågor de var där för att lyfta, avfärdade han dem hånfullt och förvandlade den politiska frågan till en om säkerhet, en kamp mellan ordning och kaos som bara går att lösa med lagstiftning och polismakt. Hans beskrivning av deras "dominansbeteende" är ett sätt att avhumanisera och moraliskt kategorisera dem som sämre människor vars åsikter vi inte behöver lyssna på i en demokrati.
🍽️ Resultatet
Rätten går viral. Medierna tuggar i sig. Twitterpöbeln smaskar högljutt. Rasisterna skriver om utvisningar och att jämna Palestina med marken i kommentarsfälten. Någonstans i flödet försvinner själva Gaza, och kvar blir bara ministerns ansikte i mörkret med en hundvissla som bildtext.
Spelet är slut. Du behöver inte vinna debatten, bara dränka den med annat. Byt ut politik mot content och gör den politiska protesten till en vibe check mellan ordning och kaos.
Glöm vad som stod på menyn: demokratin är nu bara ett TikTok-recept, serverat ljummet med överspänt mellanchefstwittrande som garnering. Politikerna behöver inte befatta sig med frågan om Gaza, utan kan istället diskutera vilka som borde ta avstånd från demonstranternas hotfulla agerande.
Det var också precis vad de gjorde när de återvände till riksdagen, och Ebba Busch tog på sig rollen att översätta Bohlins hundvissla till klarspråk. Hennes uttalande om att "Mellanösterns sätt att lösa konflikter inte kan få ta sig i uttryck på svenska gator och torg" var ingen slump, utan en medveten eskalering som bekräftade exakt vad "dominansbeteende" var avsett att signalera.
Scrolla. Uppdatera. Rasa. Repetera.