Soft girls, tradfruar och den stora trygghetskinken

Tiktok-appen är bannlyst på min telefon eftersom är den är fullständigt förödande för damphjärnan – jag kan, bokstavligt talat, fastna i scrollande i ett dygn utan paus för toalettbesök, mat eller vätska. Det är lite av ett handikapp när det kommer till att bevaka internetkultur, men att vara icke-naturaliserad och sakna den där hemmablindheten gör å andra sidan researchnedslagen så mycket mer fascinerande.

🍞🧑‍🍳💦 Från bakingtok till bang maids

När jag för några år sedan skrev en text om tradfrutrenden reflekterade jag över hur kort steget var på Tiktok mellan glada vanlisar som visar hur man bakar bröd med tre ingredienser på bakingtok och klipp av unga kvinnor i puffärmklänningar som ler stort medan de berättar hur lyckliga de är som slipper karriärhets och istället får leva som traditionella hemmafruar.

Samtidigt i ett annat hörn av nätet, på Reddit eller i Telegram-kanaler kopplade till högerextrema och manosfären, cirkulerar samma estetik fast från andra hållet. Där är tradfruar inte en influencer-nisch utan en politisk vision, en symbol för hur det borde vara. Kvinnan i köket och mannen som försörjare och överhuvud, en dynamik som i mina ögon symboliseras bäst av det kärnfulla uttrycket "bang maid".

I min gamla text om fenomenet pekade jag ut hur incelkulturen och den kvinnliga romantiseringen av hemmafrulivet – även om de tar sig olika uttryck – är två sidor av samma ideologiska mynt, och ett uttryck för längtan efter trygghet och stabilitet i en instabil tid. Jag håller fortfarande med om den analysen, stärkt av exempelvis Judith Butler som sa så här om backlashen mot genusteori i en intervju i Vi förra året:

Det handlar om rädslan för förlusten av ett visst sätt att leva, där den heteronormativa familjen är den ultimata formen som ingen ska avvika ifrån. Men sedan finns det andra djupa rädslor, och min uppfattning är att de egentligen grundar sig i klimatkris, krig och en ekonomisk osäkerhet under en allt mer intensiv form av kapitalism.

Den texten har jag ju tack och lov redan skrivit, så idag kan vi istället fokusera på något festligare. Nämligen hur samma längtan efter trygghet, kontroll och tydliga könsroller består av en rejäl dos erotiskt dagdrömmande och egentligen är mer sexig fan fiction än samhällsvision.

👗📜🍑Trad wives: porr med policyambitioner

Om man ska förstå internetkulturen – särskilt de dunkla vrårna där ideologi, känslor och begär tar sig uttryck i esoteriska memes och manifest – så måste man ibland titta bort från politiken och istället studera romantiken.

En av anledningarna till att jag alltid fascinerats av porr, som kulturform, är hur den blottlägger våra mest osminkade och tabubelagda begär – naket på fler sätt än ett.

Någon dag ska jag utveckla varför jag tror att det är så att "the internet is for porn" som det heter i den klassiska millenniedängan, och hur det kommer sig att allt (särskilt online) känns som att det utgår ifrån och har blivit porr. Till dess finns ett av fröna till den texten att läsa HÄR.

Så hur relaterar det till tradfruar? Jo, när allt kommer omkring är mycket av det som paketeras som “världsåskådning” i till exempel manosfären inte mer än ett hopkok av runksocke-kladdiga fantasier.

Den hyperfeminina, undergivna hemmafrun som lägger upp TikToks om surdegsbröd, perfekta inbakade flätor och hur lycklig hon är som slipper moderna dumheter, går vid en första anblick att läsa som ett manosfär-ideal. Kvinnan som vänder sig bort från feminismens giftiga löften och istället väljer att underkasta sig en riktig man och bli en byggsten för nationen. Men i själva verket är hon (som man snabbt inser när man noterar att de där puffärmade klänningarna ofta är försedda med generösa urringingar) snarare en porrkategori maskerad som politisk ideologi.

I grund och botten är det exakt samma fantasi som Fifty Shades of Grey: en dominant miljonärsman som tar kontroll, en kvinna som låter sig tas. Skillnaden är att där kvinnor nöjt kallar detta “smut” eller “romance” och vet att det hör hemma i böckernas och fan fictionens värld, så har män i manosfären bestämt sig för att detta är hur samhället borde vara ordnat på riktigt.

Vi pratar alltså om människor som har sett fanfiction och tänkt: "Det här är en framtidsvision jag är beredd att gå i krig för". Jag ser det som ett underbetyg för samhället att det inte behandlas som om de hävdat att det vore mycket trevligare och sexigare om vi alla var färgglada små vänskaps-hästar.

Att tradfruidealet är en kink blir tydligt när man skrapar lite på ytan. Det är inte byggt på någon verklig förståelse för hur en jämlik eller fungerande familj ser ut, eller på något genuint intresse för traditionella praktiker. Sällan, om någonsin, finns en tanke om hur samhället först behöver förändras för att ge ekonomiskt utrymme för en enda inkomst, exempelvis (bortsett från möjligen något kaninhål om hur det är judisk befolkningskontroll av vita barn, ni vet – det vanliga). Istället fokuserar man på bilder från 1950-talsreklam, pornografiska tolkningar av könsroller, och romantiserade filmer. En estetik av underkastelse som ger form åt en viss sorts manlig fantasi.

YKINMKBYKIOK, som det heter. Men det blir så klart lite genant för politiska aktörer när puffärmsurringningarna blir så djupa, retoriken så uppenbart porrig, att det bryter igenom den tunna fernissan av ideologi de satt upp för att låtsas att deras fantasier i allt väsentligt inte är samma sak som de vuxna utklädda till hundar de gillar att förfasa sig över varje år i Pridetider. Som i den här insiderrapporten från Reddits tradwife-subreddit:

Ironically, she then said that the tradwife subreddit has gone to hell ever since "creepy guys and people with fetishes" started entering the community. Then she made the truly astounding claim that women being in the home was empowering, and that she was going to "submit to her man and pray for me".

🎀🍼🕸️ Pastellfärgade patriarkala fantasier

Jag tror att det är den där nednötta fernissan vi har att tacka för att vi på förra årets nyordslista kunde återfinna uttrycket "soft girl". Något Språkrådet, troligtvis omedvetna om att de skriver erotica i kortform, definierar som en "ung kvinna som bejakar värden som anses mjuka, exempelvis skönhet och familjeliv, och som väljer bort karriären".

Fast det är inte Språkrådets egen fantasi, så klart. Termen är hämtad från en trend på TikTok och Instagram, full av pastellfärger, fluffiga kläder, gulligt smink, “feminine energy”, hemmafix och selfcare.

På ytan framställs soft girl-trenden som egenmaktad – ett sätt för unga kvinnor att återta mjukhet och traditionella könsuttryck utan att sälja sig till patriarkatet. Men jag har svårt att se den som något annat än en rebrandad tradwife-look, anpassad för att kännas “ofarlig” och undvika det högerextrema bagaget utan att egentligen bryta med de fantasier som estetiken triggar hos samma sorts män.

Som bäst kan jag betrakta soft girls, i likhet med exempelvis tredjevågsfeminismens sexpositivism, som ett sätt att bearbeta och äga sin objektifiering och infantilisering. Som sämst är det ett sätt att leva upp till och förmedla den patriarkala fantasin om den perfekta, milda flickvännen som inte ställer krav – utan det explicita politiska språket.

😈📚🧠 Bad boys som förtrycks-cope

I diskussioner om kvinnligt erotiskt material dyker det ofta upp en fixering vid preferensen för toxiska män eller bad boys. Samtidigt finns det uppgifter som visar att exempelvis våldtäktsfantasier är vanligare bland kvinnor än bland män. Detta används av vissa – särskilt i konservativa och antifeministiska kretsar – som ett bevis för att kvinnor "egentligen" längtar efter traditionella, biologiskt givna könsroller, och alltså undermedvetet vill underkasta sig dominant manlig auktoritet.

Det är inte alls min uppfattning. Tvärtom tror jag – som många bad boy-enjoyers själva påstår – att en stor del av attraktionen till den typen av teman i just fiktion handlar om det motsatta: att skapa ett tryggt och kontrollerat rum där man kan leka med och bearbeta det man inte vill behöva hantera i verkliga livet. Att fantisera om "bad boys" är ett sätt att ta makten över en fantasi som i verkligheten hade varit oönskad och hotfull.

Mitt personliga tillägg är att det också går att förstå som ett slags undermedveten bearbetning av normer, våld och förtryck och ett försök av hjärnan att skydda oss genom att göra något mer lätthanterligt, ibland till och med lustfyllt, av dem. Lite som hur barn använder lek för att bearbeta svåra känslor eller trauman kan samma mekanism mycket väl ligga bakom varför just kvinnlig erotik ofta drar sig till mörka eller förbjudna teman: inte som ett uttryck för någon "naturlig" könsroll, utan som en strategi för att förstå och omförhandla dem.

Så vad händer om vi betraktar inceldrömmen om en blond, undergiven hemmafru med samma kritiska lins? Då kan vi kanske se den som ett sätt att hantera förlust av kontroll, status och trygghet i en samtid som känns allt svårare att navigera.

🧸👱‍♀️🤡 Snuttefilt i blond peruk

Precis som kvinnor kan använda erotiska fantasier för att bearbeta normer och våld, kan män använda den idealiserade tradfrun som en mental snuttefilt: att placera sig själv i rollen samhället vill tvinga på en mot ens vilja på sina egna villkor, en dröm om att världen åtminstone skulle ge dem den roll som en man en gång kunde räkna med att få per automatik.

Det går, om man ska vara lite pretentiös, att se båda sidor av myntet som ett slags postironiskt spel med samma begärsstruktur, där både skapare och publik låtsas att det är en estetik eller ett politiskt statement, fast alla egentligen vet (eller borde veta) bättre.

Samma estetik och dynamik finns som bekant i stora delar av den erotiska fanfiction/booktok/tantsnusk-världen. Skillnaden är alltså inte i innehållet, utan i hur vi förhåller oss till det.

👉 När kvinnor läser Fifty Shades vet de att det är en dagdröm.
👉 När män i manosfären pratar om “trad wives” leder det till försök att skriva lagar som ska göra dagdrömmen verklig.

Det är här problemet uppstår. Fantasier är inte farliga i sig, men när de maskeras som ideologi – när man glömmer att det man egentligen suktar efter är en erotisk dagdröm och inte en samhällsordning – blir de giftiga. Då får vi masskjutningar, antifeministisk backlash, attacker på kvinnors rättigheter, antifacklig propaganda (för hur ska tradfru-idealet gå ihop med två inkomsttagare och starka fackföreningar?), och en allmänt nedslående kulturdebatt.

Så medan internet i ena änden levererar 8 miljoner registrerade konton på AO3, eller kommentarsfält där kvinnor dreglar över män med löjligt djupa röster som läser in erotisk fiktion från Booktok, sitter en annan del och försöker smuggla in sina bangmaid-fantasier i partiprogram och beväpnade könskrig.

Skillnaden är inte i vad vi drömmer om, utan att vissa tycks ha den goda smaken och insikten att låta våra drömmar stanna i fiktionen. Eller, för att vara övertydlig: Grabbar, det är okej att runka till era fantasier. Men bygg för fan inte ett politiskt program på dem.

Vad kvinnor egentligen vill ha, i verkligheten, är varken BDSM-miljonärer eller starka ariska krigare. Allt vi vill är att få scrolla bakingtok i fred utan att behöva se era memefantasier spilla över i den riktiga världen vi alla måste samsas om.